evelinastahlens

Ikväll är det tacos och premiär av Ensam mamma söker. Tänk att det redan gått ett år. Just det programmet finns det speciella minnen till. Och så till Bonde söker fru. Man kan undra varför just de två!? Det började alltså för ett år sen, det som om bara två veckor firar nio månader. Trevande i början och inte alls meningen. Tvärt om. Vi snackade på msn, utbytte musik och såg på tv. Två kvällar i veckan var bokade för just de ovan nämnda programmen. Om någon utav någon anledning inte fanns där på msn kändes det konstigt. Tomt lixom. Eftermiddagar och kvällar blev till många sena nätter framför datorn. Kanske kan man säga att allt började genom internetdejting. Fast att vi lixom egentligen träffade i verkligheten. Det var en härlig tid. En spännande tid. Från början var allt bara menat som vänskap från mitt håll, vilket jag också gjorde klart och förklarade. För mycket sår inom mig som ännu inte läkt helt. Han förstod mig. Blev arg med mig. Vi hittade många gemensamma länkar. Dessa länkar byggdes starkare med tiden. Utan min vetskap började vänskapen ta en ny vändning. Jag började förstå att känslorna var något annat än jag från början trott. De var djupare på något sätt. Många sena kvällar framför datorn upplevde vi tillsammans. Det utvecklades till filmkvällar. Te i Enköping. Middag och fika i Enköping. Men som sagt. Det skulle bara vara med en vänskaplig avsikt. Ni som vet hur läget är idag vet att det blev något helt annat. Tyvärr blev några sårade på vägen. En speciell som är den jag sist av allt vill såra. Jag grämer mig fortfarande över det. Känns så fel och dumt. Jag ångrar att jag inte berättade som det var från början. Men jag förstod då inte de känslor jag faktiskt hade. Förlåt! Idag lever jag tillsammans med för mig världens bästa kille och jag är så lycklig som jag aldrig någonsin hade kunnat drömma om. Jag älskar dig Patrik! Elin Sigvardsson – If Love Can Kill I'll Die For You