evelinastahlens

Ja man e hemma igen. men jag har helt enkelt inte haft tid att skriva nått förrns nu. SÅ... jag tänkte ge en snabbresumé av resan samt resten av veckan.

Ja imorn e dagen äntligen här!!! Jag och Emmie ska äntligen Äntligen ÄNTLIGEN få se Lifehouse. Vi drar till Amsterdam kl 07.35 imorn bitti. Patrik den finaste kör oss till Arlanda. Ja, just nu är jag bara lycklig. Mer än så kan jag inte säga. Ska bli superhärligt också att få spendera fyra dagar me Emmie. Just nu bara längtar jag!

Dagarna bar swischar förbi. Hej å hå! Hann inte med hälften av vad jag borde gjort på jobbet idag. O imorn kommer min efterträdare igen å jag har inte förberett det jag borde för henne. Typiskt. Men så får det vara. Hon får stå ut. Haha!

Byggmästargatan 9c. Ja jo men det känns ju bara helt PERFEKT!!! För dit ska jag och Patrik flytta. Igår vann vi budgivning efter två svettiga dagar. Idag skrev vi kontraktet. Och om en månad får vi nycklarna. For real!!! Helt J***A sjukt ju och så himla overkligt och UNDERBART!!! Vi har haft svårt att fatta det. Idag känns det lite mera verkligt. Säljaren va supertrevlig och det visade sig visst att Patrik gått i samma klass som hennes dotter. Ja, tänk va liten världen kan va :) Så nu finns lite att göra och planera. Men bara kuligt ju. Har vart några timmar på IKEA nu o kikat. Köket ska göras om och vi börjar nog få lite halvkoll på hur vi vill ha det. Superskoj så sen blire en rejäl inflyttningsfest för folk och fä. Funderar på att också ha en rivningsfest, lixom en "före"- och en "efter"-fest. Blir nog bra det där ska ni se!

Idag är det en speciell dag. En sorgsam dag. Men också en fin dag. Det är min älskade morfars födelsedag. Men det räcker inte för denna dag. Detta är också dagen då mormor ska återförenas med morfar igen på riktigt och då också återgå tillbaka till jorden. Det är dagen för mormors jordfästelse. Missade dock själva cermonin men efter jobbet tog jag med mig Patrik och åkte till kyrkogården. Där tände jag ett ljus och sända många tankar upp till mina älskade morföräldrar i himlen. Ni är saknade. Båda två! Massvis!

Ikväll är det tacos och premiär av Ensam mamma söker. Tänk att det redan gått ett år. Just det programmet finns det speciella minnen till. Och så till Bonde söker fru. Man kan undra varför just de två!? Det började alltså för ett år sen, det som om bara två veckor firar nio månader. Trevande i början och inte alls meningen. Tvärt om. Vi snackade på msn, utbytte musik och såg på tv. Två kvällar i veckan var bokade för just de ovan nämnda programmen. Om någon utav någon anledning inte fanns där på msn kändes det konstigt. Tomt lixom. Eftermiddagar och kvällar blev till många sena nätter framför datorn. Kanske kan man säga att allt började genom internetdejting. Fast att vi lixom egentligen träffade i verkligheten. Det var en härlig tid. En spännande tid. Från början var allt bara menat som vänskap från mitt håll, vilket jag också gjorde klart och förklarade. För mycket sår inom mig som ännu inte läkt helt. Han förstod mig. Blev arg med mig. Vi hittade många gemensamma länkar. Dessa länkar byggdes starkare med tiden. Utan min vetskap började vänskapen ta en ny vändning. Jag började förstå att känslorna var något annat än jag från början trott. De var djupare på något sätt. Många sena kvällar framför datorn upplevde vi tillsammans. Det utvecklades till filmkvällar. Te i Enköping. Middag och fika i Enköping. Men som sagt. Det skulle bara vara med en vänskaplig avsikt. Ni som vet hur läget är idag vet att det blev något helt annat. Tyvärr blev några sårade på vägen. En speciell som är den jag sist av allt vill såra. Jag grämer mig fortfarande över det. Känns så fel och dumt. Jag ångrar att jag inte berättade som det var från början. Men jag förstod då inte de känslor jag faktiskt hade. Förlåt! Idag lever jag tillsammans med för mig världens bästa kille och jag är så lycklig som jag aldrig någonsin hade kunnat drömma om. Jag älskar dig Patrik! Elin Sigvardsson – If Love Can Kill I'll Die For You

Nu ere söndag. Jag tyckte igår kändes som söndag. Så idag kallar jag min bonusdag. Men kanske är det därför jag placerar mig vi datorn för nån timmes arbete. Jag skall skriva ihop en liten arbetsberedning för återfyll av en bro plus rita några fina små anvisande bilder. Får se hur det går men jag ska i alla fall försöka. Hoppas jag ska få lite tid över till rockband också innan jag beger mig iväg till Enköping för att möta upp Patrik på hans jobb där jag ska få va me om spännande grejer. Det ni! Jag längtar. Jag tittar ut genom köksfönstret. Det är grått ute. Slår på Lifehouse i högtalarna. Tänker på drömmen jag drömde. I natt var det jag som var elak mot Patrik. Det var fest i nån okänd stad. Kvällen slutade med att jag sov kvar hos några tjejer jag hängde med. Och jag sa inget till Patrik. När jag sen väl kom hem på morgonen var han rosenrasande. Knappt att han ville prata med mig. Jag undrar vad det betyder. Drömmar kan ju va så konstiga ibland.

Idag ska jag ha Tarzan på middag. Trazan & Banarne – Vi har Tarzan på middag Med Tarzan menar jag jobbet. Inget seriöst sådär. Jag tänkte baka lite pizza istället för att vi beställer hem. Så blire väl lite ölande och rockband å så. Lagom och skoj! Antar att vi kanske också drämmer stav med en utgång efteråt. Kan bli kul! :) Patrik jobbar kväll, oklart nu när han kommer hem. Men förmodligen blire väl mitt i festen, och då ere synd om han. Den lilla snuttegubben.

Jag känner mig som en påsatt gammal tant som går runt och bär på en säck med tio tusen mynt. Fyyyy fanken!!!

Alltsåååååå, får man verkligen göra så??? Va å träna idag, nya fys, samma sak fast nytt namn, Challange heter det nu. I alla fall, att det bytt namn spelar ju mindre roll. Men vi blir instruerade och instruktören säger att vi ska köra 10 stationer och fyra varv, 30-45-60-45 sek. Visar sig sen att det blev bara 9 stationer. Sista varvet satsar man ju lite extra och tar i ända från tårna me alla krafter man bara kan. Instruktören pushar å pushar å säger att "nu är det sista varvet" så man kör lixom, bara kör!! Skönt som tusan!! MEN, vad hände sen?? Jo, instruktören låter meddela att "eftersom vi bara körde 9 stationer istället för 10 så kör vi 45-30 igen". Dvs. två varv till!!! Puhhh, det kändes tungt till en början men släppte efter några stationer. Nu ere avklarat och gjort i alla fall. Och det känns så skönt så skönt. Firade med god mat och en härlig men fortfarande småkrasslig pojkvän. Nu har vi sett Idol och jag tror nog att vi fortsätter kvällen med ett avsnitt av Rederiet.

Min lilla gullnos e krasslig. Stackarn. Han som skulle ut å bo i skogen alldeles ensam me bara ett tält o en sovsäck och en pärm. Nu blev han tvungen att va hemma med mig istället. ;)

Vi va å käka på Koh Phangan igår med Emmie, Herman och Linda. Mia skulle vart me också egentligen men hon har blivit sjuk den lilla stackaren. Va trevligt och god mat så absolut en lyckad kväll må jag säga. Kära minnen sådär med Singha och thaimat :)