evelinastahlens

Carpe diem! Fångat dagen, ja, det är precis vad vi har gjort idag. Bestämde oss att i hettan efter jobbet införskaffa grill och diverse tillbehör och bege oss ut till Fjällnora för att bada och äta middagen där. Underbart härlig kväll. Solen som strålar och den varma vinden som smeker över kroppen. Heeeelt underbart! Varmt vare i vattnet me :) Badade och grillade, spelade tärning, och badade igen. Sen satte vi oss i solen vid strandkanten och tittade på alla små barn som lekte i vattnet. Vad glada dom va och va härligt dom tyckte det var, det märktes verkligen. Fast klockan började bli mycket och dom i vanliga fall kanske sover vid den tiden så stormade dom runt med glada miner på läpparna och fullt spring i bena. Den svenska sommaren är allt bra bra när den visar sig från sin bästa sida. Lyssnade på Cornelis Vreeswijk – Turistens klagan och många andra av hans låtar i bilen me. Dagen va bara fööör härlig. Känns som att jag är i nått slags euroforiskt lyckorus eller liknande. 

Snart är det semester också. Det märks på jobbet. E så lungt så lungt så man kan tro att det är efter klockan 13 en fredag nästan. Dvs tid då ingen jobbar. Jag och Conny stormar runt å hänger runt och smådonar me lite grejer. Idag har han beklagat sig över att det är lite för lugnt och att han inte vet vad han ska göra. Så imorn skulle han va ledig å ut å segla istället, gör han helt rätt i tycker jag. Själv funderar jag på om jag kanske ska jobba hemifrån på fredag. Sista dagen innan semestern lixom. Lär inte va en kotte på jobbet då. Patrik ska jobba hos sin mamma å bygga massa. Kanske hakar jag på ut dit och konsultar lite. Kan ju ta me datorn också så kan jag ju jobba lite med mitt jobb också. Annars får jag se det som inlärning, för det är ju ändå i samma bransch. Om än lite olika med hus och anläggning, men wtf. Same shit, different name bara! 

Nu ska jag ägna resten av kvällen åt min karlslok tror jag. Vi måste se till att få tag i ett boende i Kalmar också. Verkar svårare än svårast. 29-31 juli ska vi va där, men ingen verkar vilja låta oss sova i deras sängar.. Typiskt! Sökningen får gå vidare. Det ska nog se till att lösa sig. På lördag ska vi köpa tält också så sen e vi typ nästan redo för SEMESTER!!

Åååhhh, måste ju berätta en annan grej också. Igår, dum som jag är, fick jag för mig att gå på Lisas extrafys som hon kör lite sådär för speciellt inbjudna. Våndades hela dagen för hur man skulle klara av passet i den extrema värmen. Det som brukar vara fruktansvärt varmt redan som det är i den där lokalen, tillome på vintern. Iallafall, träning skulle det bli och kul också! Så det såg jag fram emot. Uppvärmd skulle man vara när man kom dit. Så jag bestämde mig för att ta inlinesen dit. Va ju så länge sen jag fick åka!!! Glad i hågen rullade jag iväg men fy fanken vad trögt det gick. Fick slita som ett djur för att ens komma framåt i fortare än gåtakt. Väl framme på gymmet när grillorna åkte av upptäckte jag!!!! Dels, hjulen va helt dödsvarma av den varma asfalten OCH bakhjulet på ena hade typ pajat ihop och lossnat från sitt nav lixom. Så det rullade inte ens. Inte konstigt att det gick trögt att ta sig fram. Nåja, det fick väl vara. Inte mycket att göra åt den saken tänkte jag. Tog mig igenom passet och det var yberskoj. Insåg där mellan armhävningarna att jag verkligen älskar denna form av träning. Helt rätt för mig. Mer sånt åt folket, eller iallafall åt mig. Superbra att Lisa kör extra på sommaren. Tack tack! Måste bara se till att kunna gå på fler tillfällen. Så, passer var slut och jag skulle upp på inlinesen igen. Det är verkligen tur att det inte är så långt hem. För alltså, fy bubblan. Jag var ju inte direkt piggare i bena efter ett hårt träningspass, och till råga på allt slutade båda bakhjulen att snurra. ja, det är då som att åka på, ja, va ska ja säga. En cykel som man försöker cykla på fastän man inte låst upp låset. Heeelt galet jobbigt vare. Pust å stön! Så, jag kom iallafall hem till Patrik och fick beklaga mig lite. Men, som plåster på såren, nu när jag måste köpa nya inlines, gick han med på att införskaffa ett par han med. Inga dyra värstingar, utan ett par bra, dugliga, som man kan åka på nån gång ibland. Som utbyte lovade jag att jag skulle köpa stavar som vi kan ut och traska med också. Paschisvarning, I know. Men, vad gör man inte för kärleken.

R.I.P älskade inlines.