Anorexi
Fy fan vilken hemsk sjukdom. Läste just ett inlägg från www.emmalona.blogg.se om hennes väg tillbaka till ett normalt liv. Jag önskar inte ens min värsta fiende denna sjukdom. Jag vet själv hur dåligt man kan må av att tänka för mycket på hur man äter, vad man äter, hur mycket man väger och hur lite man tränar. För som sjuka i huvet vi många tjejer är är det kilona som räknas och inte alls hur man mår eller hur kroppen faktiskt ser ut, ur andras ögon. För själv ger man sig själv ingen rättvis bild. Inte gör då jag det iallafall. Det är ytterst få gånger jag ser på mig själv och känner mig nöjd. Men jag antar att detta är något jag kommer leva med. Men det blir bättre och bättre med åren. Det vet jag iallafall. Och då ska tilläggas att jag inte är det minsta i närheten av varken anorexi eller bulimi. Men usch nej, fy vilken hemsk sjukdom att hamna i. Eller tillstånd som flickan i bloggen skriver. Läs gärna inlägget. Jag sitter på jobbrasten med kollegorna och får tårar i ögonen. Rörande!
